Jag blir så ledsen på folk som alltid tror saker, och dömer folk innan dom tagit reda på fakta! 

Finns en tjej jag känner, och hon vägrar lyssna på mig. När vi väl pratar så är hon bara otrevlig och trycker ner mig, även om jag försöker vara trevlig. Hon tror nämligen att jag sagt en sak som kunde förstört vänskapen mellan henne och hennes ex. Jag har förklarat hur det ligger till, att jag absolut inte har spridit något skitsnack om henne, men hon vägrar tro på mig och tror på, tja, sig själv. Då de inte finns något "bevis". 
Det värsta är att vi går i samma klass, oc hon snackar så myket skit om mig bakom min rygg med våra gemensamma vänner. Det som är de jobbigaste med det är att dom inte säger till, dom låter henne fortsätta. Visst, jag förstår att det är jobbigt för dom när det blivit såhär, men man kan väl åtminstonde säga att man inte vill höra på skitsnacket och att hon ska lägga av. För jag tar illa upp av det, jag blir ledsen. 

Jag försökte lösa de här "tjafset" en gång och skrev att vi har varit barnsliga som bråkar såhär, kan vi inte lösa det eftersom att vi går i samma klass och för att jag som sagt är "oskyldig". Till svar får jag: Du har varit barnslig ja. 
Vilken nivå är det på egentligen?! Helt ärligt så är det hon som är den som är på barnnivån av oss två (och det är jag inte ensam om att tycka). Att snacka skit, försöka få mina vänner emot mig, trycka ner mig och vägra prata med mig face to face, medans jag försöker vara trevlig, vill lösa detta som hänt face to face och inte snackar skit med våra gemensamma vänner bakom hennes rygg, är inte det lite på en barnnivå?

Hon vet mycket väl, och mina vänner också, att jag har nog med skit att tänka på och klara mig igenom varje dag, ändå är det såhär... Det värsta är också att hon har tagit upp det värsta som hänt mig på ett mycket kränkande sätt. Varför sparka på en människa som redan ligger ner?