5 Juni 2008 tog min kusin studenten, då träffade jag även en människa som förändrade en del av mitt liv, Ellinor Kolmodin. Jag trodde aldrig att jag skulle klicka med henne, jag trodde att hon var en töntig pluggis och hon trodde att jag var ett emo. Men tänk så fel vi hade. Jag kommer fortfarande ihåg första dagen hon var hemma hos mig. Först ringde vi hem till en kille vi tyckte va snygg för att höra hans röst (stalkers) Sen chattade vi med en kille på playahead, och vi drev med honom så mycket! Vi skrattade tills vi fick kramp i magen! Det var så sjukt roligt! Sen gick det bara utför. Under kanske 3 år var vi jättetighta, vi var med varandra varje dag, sov hos varandra och pratade om allting med varandra. Vi var de flummigaste människorna man kan träffa på och det gick inte en dag utan att vi fick en rejäl skrattattack. Det jobbigaste under de åren var när vi åkte utomlands och var ifrån varandra i en vecka. Då blev facebook loggen bombad med "Jag saknar dig" meddelanden. 

Sedan vet jag inte vad som hände. Men vi var plötsligt inte lika tighta längre. Jag har mått dåligt över det ett tag nu, vi har försökt att fixa det men det slutade ändå med att vi inte hördes av på länge. Ellinor är fortfarande min bästa vän, hon kommer alltid vara det! Även om hon flyttar till kina och ringer en gång var tionde år så kommer hon att vara min bästa vän. Det är med henne jag har delat de roligaste minnerna, upplevt de konstigaste grejerna och skrattat mest! 

Nu de senaste dagarna, speciellt idag när jag följde med henne hem efter skolan har jag känt på mig att vi är påväg tillbaka igen, tillbaka till varandra och det gör mig lycklig! 

Jag ska iallafall kämpa och försöka få allting som vanligt igen, för det var då jag mådde som bäst!

Jag blir så ledsen på folk som alltid tror saker, och dömer folk innan dom tagit reda på fakta! 

Finns en tjej jag känner, och hon vägrar lyssna på mig. När vi väl pratar så är hon bara otrevlig och trycker ner mig, även om jag försöker vara trevlig. Hon tror nämligen att jag sagt en sak som kunde förstört vänskapen mellan henne och hennes ex. Jag har förklarat hur det ligger till, att jag absolut inte har spridit något skitsnack om henne, men hon vägrar tro på mig och tror på, tja, sig själv. Då de inte finns något "bevis". 
Det värsta är att vi går i samma klass, oc hon snackar så myket skit om mig bakom min rygg med våra gemensamma vänner. Det som är de jobbigaste med det är att dom inte säger till, dom låter henne fortsätta. Visst, jag förstår att det är jobbigt för dom när det blivit såhär, men man kan väl åtminstonde säga att man inte vill höra på skitsnacket och att hon ska lägga av. För jag tar illa upp av det, jag blir ledsen. 

Jag försökte lösa de här "tjafset" en gång och skrev att vi har varit barnsliga som bråkar såhär, kan vi inte lösa det eftersom att vi går i samma klass och för att jag som sagt är "oskyldig". Till svar får jag: Du har varit barnslig ja. 
Vilken nivå är det på egentligen?! Helt ärligt så är det hon som är den som är på barnnivån av oss två (och det är jag inte ensam om att tycka). Att snacka skit, försöka få mina vänner emot mig, trycka ner mig och vägra prata med mig face to face, medans jag försöker vara trevlig, vill lösa detta som hänt face to face och inte snackar skit med våra gemensamma vänner bakom hennes rygg, är inte det lite på en barnnivå?

Hon vet mycket väl, och mina vänner också, att jag har nog med skit att tänka på och klara mig igenom varje dag, ändå är det såhär... Det värsta är också att hon har tagit upp det värsta som hänt mig på ett mycket kränkande sätt. Varför sparka på en människa som redan ligger ner?

Sitter och kollar igenom min gamla blogg från Januari 2011. Då var allting perfekt. Jag var så lycklig..

Veronica Maggio – Snälla bli min

Det är inte säkert att jag kommer att uppdatera min blogg som vanligt nu. Det har händ en del saker och jag mår inte så bra. Jag skapade min blogg i början för att kunna skriva av mig och det är precis det jag kommer att göra nu. Det är upp till er om ni vill forstätta att läsa mina texter nu (som antagligen inte kommer att vara dom gladaste) men det spelar ingen roll för mig. Jag vill inte ha besökare, jag vill bara kunna skriva av mig. 

Och ni som tänker "Skriv dagbok osv": Det gör jag också, där skriver jag detaljerat men här skiver jag bara av mig lite, det är inte samma sak som att skriva av sig i en dagbok som det är att skriva av sig på en blogg. 

---

Idag har jag och min fina pojkvän varit tillsammans i 9 månader och det har varit dom finaste, underbaraste och mysigaste månaderna i mitt liv. ♥