5 Juni 2008 tog min kusin studenten, då träffade jag även en människa som förändrade en del av mitt liv, Ellinor Kolmodin. Jag trodde aldrig att jag skulle klicka med henne, jag trodde att hon var en töntig pluggis och hon trodde att jag var ett emo. Men tänk så fel vi hade. Jag kommer fortfarande ihåg första dagen hon var hemma hos mig. Först ringde vi hem till en kille vi tyckte va snygg för att höra hans röst (stalkers) Sen chattade vi med en kille på playahead, och vi drev med honom så mycket! Vi skrattade tills vi fick kramp i magen! Det var så sjukt roligt! Sen gick det bara utför. Under kanske 3 år var vi jättetighta, vi var med varandra varje dag, sov hos varandra och pratade om allting med varandra. Vi var de flummigaste människorna man kan träffa på och det gick inte en dag utan att vi fick en rejäl skrattattack. Det jobbigaste under de åren var när vi åkte utomlands och var ifrån varandra i en vecka. Då blev facebook loggen bombad med "Jag saknar dig" meddelanden. 

Sedan vet jag inte vad som hände. Men vi var plötsligt inte lika tighta längre. Jag har mått dåligt över det ett tag nu, vi har försökt att fixa det men det slutade ändå med att vi inte hördes av på länge. Ellinor är fortfarande min bästa vän, hon kommer alltid vara det! Även om hon flyttar till kina och ringer en gång var tionde år så kommer hon att vara min bästa vän. Det är med henne jag har delat de roligaste minnerna, upplevt de konstigaste grejerna och skrattat mest! 

Nu de senaste dagarna, speciellt idag när jag följde med henne hem efter skolan har jag känt på mig att vi är påväg tillbaka igen, tillbaka till varandra och det gör mig lycklig! 

Jag ska iallafall kämpa och försöka få allting som vanligt igen, för det var då jag mådde som bäst!