Trodde aldrig det fanns en fysisk smärta för "det känns som en hugg i bröstet" trodde det va någonting som folk sa när de kände psykisk smärta.
Men nu vet jag att det finns, jag vet hur det känns. Jag kände de härom dagen på stan. Jag såg en speciell person och paniken och ångesten rusade genom min kropp samtidigt som det kändes just som ett hugg i hjärtat. Jag fick ont, från hjärtat ut i ryggen. Sjukt ont. Ett hugg rakt i bröstet och allt pga en person, som jag vet inte kan/kommer skada mig fysiskt. Men han har gjort de, han har fuckat upp mitt psyke och jag kommer aldrig bli som förr. Jag önskar att han skadat mig fysiskt istället. Det skulle varit lättare. Den inre smärta går inte att styra eller hantera. Jag orkar inte med det, jag vill inte bryta ihop så fort jag ser en eller flera speciella personer. Speciellt inte om jag ska få panikångest och dom där huggen rakt genom hjärtat.